Djurhållning för köttproduktion är en av våra största klimatbovar och står för 18 procent av mänsklighetens växthusgasutsläpp. Det är mer än dubbelt så mycket som alla bilar släpper ut.
Runtom i världen sker en massiv skövling av skogen för att skapa betesmark till köttdjur. Av den mark i Amazonas där det tidigare stod regnskog är nu 70 procent betesmark. Omkring 10% är mark som skövlats för att skapa betesmarker, men sedan övergivits. Resten av den skövlade marken används till stor del för att odla foder till djur.
Regnskogen tillhör våra artrikaste ekosystem och när den skövlas utrotas arter i snabb takt. Skövlingen står också för två tredjedelar av djurhållningens koldioxidutsläpp. När skogen huggs ner och ofta bränns bildas koldioxid från det kol som fanns bundet i träden. Även marken ger ifrån sig mycket koldioxid när den förvandlas till betesmark. Jordbruksmaskiner och produktion av konstgödsel för odling av foder är andra stora källor till koldioxidutsläpp från djurhållning.
En viktig anledning till att djurhållning är en så stor klimatbov är att den förutom koldioxid släpper ut stora mängder av de mycket starka växthusgaserna metan och lustgas. Metan är en 23 starkare växthusgas än koldioxid och lustgas är hela 296 gånger starkare.
Metanet bildas främst vid idisslande djurs matsmältning – i magen på bland annat kor och får. Djuren släpper sedan ut metanet genom munnen. En del metan kommer också från gödsel, djurens avföring. Vi föder upp väldigt många fler idisslande djur än vad som skulle kunna finnas i naturen och därför blir effekten på klimatet oerhört stor.
Lustgas bildas också från gödsel i gödselstackar och när det sprids på våra åkrar. Även konstgödsel bildar lustgas när den sprids på åkrarna och kommer i kontakt med luftens syre. Eftersom vi använder en tredjedel av världens odlingsmark och hela 80 procent av den svenska åkerarealen för att odla foder till djur innebär det en stor påverkan på klimatet.
